Jag hade gärna skrivit att spaden snart kan sättas i marken för Söderköpings nya äldreboende. Det kan jag inte. Den 26 juni upphävde Mark- och miljödomstolen bygglovet för det planerade boendet vid Älgstigen. Ramunderstaden har överklagat domen, men innan bygglovsfrågan är avgjord får bygget inte påbörjas.
Det är ett allvarligt bakslag. Framför allt eftersom behovet av ett nytt äldreboende inte har blivit mindre medan den juridiska processen pågår. Vi blir fler äldre i Söderköping. De boenden vi har i dag bedöms inte räcka till och flera av dem behöver omfattande renoveringar.
Det planerade boendet ska innehålla minst 66 platser. Det är ingen satsning för säkerhets skull. Platserna behövs för att kommunen ska klara den demografiska utvecklingen och kunna erbjuda en trygg omsorg när människor inte längre kan bo kvar hemma.
Alternativet till att bygga är inte att behovet försvinner. Alternativet är större press på våra nuvarande boenden, längre väntan, dyra tillfälliga lösningar och sämre möjligheter att planera verksamheten. Därför står jag fast vid att Söderköping behöver ett nytt äldreboende.
Platsen på Älgstigen valdes redan 2018. Kommunen ägde då marken och bedömningen var att den befintliga detaljplanen gjorde det möjligt att bygga ett äldreboende där. Området är sedan 1972 planlagt för ”allmänt ändamål”. I planbeskrivningen nämns äldreboende som en lämplig användning och planen medger byggnation i två våningar. Andra platser som har diskuterats har inte haft motsvarande planförutsättningar.
Det fanns alltså en tydlig logik bakom valet: kommunen rådde över marken, ett äldreboende låg i linje med planbeskrivningen och bedömningen var att projektet kunde genomföras utan en lång process för att ta fram en ny detaljplan. Att nu byta plats innebär inte heller någon snabb lösning. Sannolikt skulle det krävas en ny detaljplan, nya utredningar, ett nytt bygglov och en ny prövning av hela projektet. Upphandlingen var dessutom genomförd och marken har redan förberetts.
Frågan rymmer också en inte så liten paradox – ett äldreboende av det slaget som föreslås byggas är en ganska stor byggnad – oavsett var den placeras. Och det skulle med stor sannolikhet även på andra platser väcka oro eller missnöje hos närboende. Samtidigt vill vi bygga nära andra servicefunktioner, nära kollektivtrafik (för personal och anhöriga) och nära för anhöriga att komma på besök. Det finns inte så många platser som uppfyller dessa kriterier, om det inte ligger nära annan bebyggelse.
Det betyder inte att Älgstigen saknar utmaningar. Byggnaden behöver pålas och det finns en historia av grundvattenproblem och skador på fastigheter i området. Jag förstår att de närboende känner oro. Informationen och dialogen borde ha varit bättre och kommit tidigare. Det behöver kommunen dra lärdom av. Men jag tycker fortfarande att det är rimligt att försöka fullfölja projektet på Älgstigen genom att reda ut vad som krävs för att komma vidare på ett rättssäkert och hållbart sätt.
Men även om ett nytt särskilt boende är viktigt, så behövs det också andra typer av boende för äldre. Trygghetslägenheter för de äldre som behöver mer tillgängliga lägenheter, med nära till sociala sammanhang och nära till personal när en behöver hjälp. Vi möter rätt många äldre som behöver flytta från Söderköping på grund av brist på tillgängliga lägenheter.
En bra omsorg om äldre är förstås också mer än bara lokaler. Kvaliteten avgörs till stor del av personalens förutsättningar. Det behövs kontinuitet, rimliga arbetsvillkor och tid att möta de äldre. Den som behöver omsorg ska kunna känna igen personalen och känna sig trygg med att hjälpen finns där.
Tryggheten måste också finnas i plånboken. Därför vill vi socialdemokrater se över vårdtaxan och andra kommunala avgifter som slår hårt mot seniorer med små marginaler. Vår inriktning är att vårdtaxan ska sänkas.
Ett nytt äldreboende behövs. För varje år som går blir behovet större – och våra äldre kan inte bo i en detaljplan.
Leave a Reply