Det har pratats om en ny skola i Alboga länge. Väldigt länge, faktiskt. Så länge att det nästan blivit svårt att hålla isär vad som faktiskt är beslutat, vad som har utretts, vad som har varit ett politiskt förslag och vad som med tiden blivit en ”sanning” i debatten.
Jag märker det inte minst när frågan diskuteras på sociala medier. Någon minns att detaljplanen stoppades för att VA-frågan inte gick att lösa. Någon annan har hört att trafiken gör platsen omöjlig. En tredje säger att vi bygger en ny skola trots att elevantalet minskar. Och mitt i allt finns förstås fullt rimliga frågor om pengar, friluftsliv, Bergaskolan och varför allt tar så lång tid.
Därför tänkte jag göra ett försök att reda ut det. Inte genom att låtsas att varje fråga har ett enkelt svar, utan genom att skilja på vad underlagen faktiskt säger och vad jag själv drar för politiska slutsatser av dem.
Varför behöver Söderköping över huvud taget en ny skola?
Behovet av nya skollokaler har varit känt i över 15 år. Redan då visste vi att det skulle saknas lokaler motsvarande ca en klass per årskurs på sikt, samt att Brobyskolan var i stort behov av renovering. 2014 fattade kommunstyrelsen beslut om att utreda olika förslag hur det skulle lösas och 2015 fattades det första inriktningsbeslutet. Då var beslutet att renovera och bygga till på Bergaskolan (högstadiet var sammanlagt med Ramunder sedan några år) samt att Brobyskolans lärare och elever skulle flytta dit. När de hade flyttat den nya Bergaskolan skulle Brobyskolan renoveras och byggas till.
Under arbetets gång upptäcktes dock markföroreningar på området, en äldre oljecistern i anslutning till Tingshuset. Så därför påbörjades en ny utredning och lokaliseringsutredning, som landade i ett reviderat inriktningsbeslut om att istället bygga en helt ny skola med två paralleller vid Alboga/SOK-stugan.
Innan det arbetet hade kommit så långt var dock utrymmesbehoven akuta- Därför tillskapades “Broby 2” med tillfälliga lokaler vid Ramunderskolan. Bara efter några år konstaterades arbetsmiljöproblem – både i den gamla Brobyskolan, som inte hade kunnat genomgå någon renovering då eleverna var kvar där och i de tillfälliga lokalerna vid Ramunderskolan. Då blev Bergaskolan blev lösningen, men den var från början tänkt som en evakueringslösning – inte som den permanenta F–6-skola som den i praktiken har blivit.
Det är en viktig utgångspunkt för hela diskussionen. Vi pratar alltså inte om att ersätta en fullt fungerande, modern och ändamålsenlig skola med en ny bara för att det vore trevligt. Vi försöker lösa ett lokalproblem, både vad gäller utrymme och arbetsmiljö som kommunen dragits med i många år.
Förstudien är ganska tydlig kring Bergaskolan. Lokalerna har brister när det gäller bland annat kök och matsal, specialsalar, grupprum, elevhälsa, tillgänglighet och brandskydd. Skolgården är dessutom mycket liten i förhållande till rekommendationerna. För cirka 250 elever anges ungefär 2 700 kvadratmeter friyta, alltså omkring 11 kvadratmeter per elev, jämfört med en rekommendation på omkring 30 kvadratmeter per elev.
Jag tycker att det säger ganska mycket. Bergaskolan kan och måste fungera under en övergångstid. Men det är något annat än att den är den bästa långsiktiga lösningen.
Men elevantalet minskar ju – varför bygga nytt då?
Det här är en helt rimlig fråga, och jag tycker inte att man ska försöka vifta bort den. Barnkullarna minskar och det måste få konsekvenser för hur vi planerar kommunens skolor.
Men två saker kan vara sanna samtidigt: vi behöver anpassa den samlade skolorganisationen till färre elever och vi behöver ändamålsenliga lokaler för de elever vi faktiskt har.
Förstudien rekommenderar en tvåparallellig F–6-skola, alltså i grunden två klasser per årskurs. Den fortsatta detaljplaneringen ska samtidigt ge möjlighet att bygga ut till tre paralleller om ett framtida behov skulle uppstå.
För mig är det en klok princip. Vi ska inte överbygga. Men vi ska heller inte bygga en skola så låst att vi om tjugo år måste börja om från början. Problemet med de tillfälliga lokalerna hade ju delvis sin start i att vi inte hade några extra klassrum alls. Vi kunde inte ens dela en enda jättestor klass, för det helt enkelt inte fanns plats – där vill vi ju inte heller hamna.
Men finns det tillräckligt många barn i närheten av Alboga?
Det kan ibland låta som att vi planerar en skola ute i kanten av staden där det knappt bor några barn. Tittar man på var barnen faktiskt bor blir bilden en annan.
I kommunens geografiska underlag fanns i vintras 730 barn i åldern 1–9 år i de fem delområden som tätorten delats in i. 158 av dem finns i området Alboga–Storängsparken–Hamra, alltså det område där den nya skolan planeras.
Det betyder förstås inte att man kan dra ett streck på kartan och säga att alla barn på ena sidan ska gå i den nya skolan i Alboga. En del av barnen går ju redan på Björkhagaskolan och Bergaskolan. Upptagningsområdena kommer att förändras på sikt. När skolan väl har börjat så är det ju inte så att de som skulle ha börjat i förskoleklass på Bergaskolan istället kommer att gå på den nya skolan i Alboga. Det är ju närhetsprincipen som gäller.
Men på frågan ”finns det verkligen några barn där?” är svaret ganska enkelt: ja. Barnen finns redan där.
Och det finns ytterligare en poäng. En skola bygger vi inte för nästa läsår utan för många decennier framåt. Alboga är dessutom ett av de områden där Söderköping kan fortsätta utvecklas med nya bostäder. Att placera en skola där barn redan bor, och där staden dessutom har möjlighet att växa, tycker jag är att tänka långsiktigt.
Varför bygga en skola med två paralleller – vore det inte bättre med två mindre skolor?
Jag förstår att det kan kännas tilltalande med mindre skolor. Men det finns också stora fördelar med att samla två klasser i varje årskurs på samma skola.
Den kanske viktigaste är att en tvåparallellig skola blir mindre sårbar. På en liten enparallellig skola finns bara en klass och ofta en lärare eller ett arbetslag för varje årskurs. Vid sjukdom, förändrade elevantal eller behov av särskilda insatser finns betydligt mindre utrymme att flytta resurser och hjälpas åt. Med två paralleller kan lärare samarbeta kring planering och undervisning och skolan får större möjligheter att använda personalen där den behövs bäst.
Det gäller också andra funktioner. En skola behöver rektor, elevhälsa, specialpedagogisk kompetens, skolbibliotek, måltidsverksamhet, administration och lokaler för exempelvis slöjd, musik och idrott. Många av de funktionerna behövs oavsett om skolan har 200 eller 400 elever. Två små skolor innebär därför i praktiken att vi behöver dubblera fler lokaler och funktioner än om eleverna finns på samma skola.
Det finns också en pedagogisk fördel. Två paralleller innebär fler lärare att samarbeta med, större möjligheter att dela elever i olika grupper när det behövs och bättre förutsättningar att behålla kompetens och skapa fungerande arbetslag. Samtidigt är en tvåparallellig F–6-skola fortfarande inte någon jätteskola. Den planerade skolan i Alboga är dimensionerad för omkring 420 elever.
För mig handlar det därför inte om att stort alltid är bättre än smått. Det tror jag inte alls. Men det finns en nivå där en skola blir tillräckligt stor för att få bättre förutsättningar för kvalitet, flexibilitet och en effektiv användning av våra gemensamma resurser – utan att för den skull bli så stor att eleverna försvinner i mängden.
Och när vi nu ska investera i en ny skola som ska stå i många decennier tycker jag att en tvåparallellig skola är en klok sådan balans.
En skola istället för två ger också mindre känslighet för variationer i antalet elever i en årskurs. Två skolor med en klass per årskurs kan få problem när exempelvis ena upptagningsområdet ger 17 barn och det andra 31. På en gemensam tvåparallellig skola kan samma 48 barn fördelas betydligt bättre. Det gör organisationen mindre känslig för ganska normala variationer mellan årskullarna.
Varför just Alboga?
Det är inte så att någon har pekat på en karta och sagt ”här känns det bra”. Alboga/SOK-området valdes redan 2017 efter en lokaliseringsprövning. Under 2024–2025 gjordes sedan en ny förstudie där flera alternativ prövades igen: Alboga, Storängen/Vikingen, Broby och möjligheten att bygga ut eller samlokalisera vid befintliga skolor. Den samlade rekommendationen blev återigen Alboga.
Det finns flera skäl. Området är tillräckligt stort, ligger strategiskt i förhållande till framtida bostadsutveckling och ger goda möjligheter till skolgård, idrott och naturlek. Vi bygger ju en skola som ska stå i 100 år, och det är i den riktningen staden växer på sikt. Förstudien lyfter också att en skola där ger en bättre geografisk spridning av centralortens skolor och stärker förutsättningarna för en framtida utveckling av Albogadalen.
Jag tycker också att närheten till naturen är en styrka. Kottebanan, utegymmet, motionsspåren och skogen kan bli tillgångar i både undervisning och raster. Det är inte ett argument för att naturen ska offras – tvärtom. Det är ett argument för att skolan måste planeras så att naturvärden och friluftsliv blir en del av miljön.
Men stoppades inte skolan i Alboga för att tjänstepersonerna sa att trafik och VA inte gick att lösa?
Det här påståendet innehåller faktiskt en del sanning – men det behöver nyanseras.
När projektet omprövades 2020 var underlaget från fastighetskontoret tydligt kritiskt till det förslag som då låg på bordet. Man skrev att den dåvarande projekteringen och detaljplanen inte möjliggjorde en acceptabel trafiklösning. Det fanns också problem med dagvatten och tillgänglighet och behov av ganska omfattande omarbetningar. Bland annat bedömdes hela byggnaden behöva förskjutas.
Däremot hittar jag inget i tjänsteutlåtandet om att vanligt vatten och avlopp inte skulle gå att lösa. Det som uttryckligen nämns är dagvatten. Det är en viktig skillnad, eftersom VA och dagvatten ibland har kommit att blandas ihop i diskussionen.
Och kanske viktigast: tjänstepersonerna skrev inte heller att Alboga som plats var omöjlig att använda. Tvärtom rekommenderade Fastighetskontoret att planarbetet för området skulle fortsätta för framtida samhällsfastigheter. Man beskrev markområdet som viktigt för den fortsatta utvecklingen av Albogadalen.
Rekommendationen 2020 handlade dessutom om mer än trafik och dagvatten. Bergaskolan bedömdes då vara en mycket ändamålsenlig evakueringslösning som kunde klara behovet under flera år, vilket gjorde att det fanns tid att kika på andra alternativ. Men sedan dess har det gått flera år och frågan har prövats på nytt. I den nya förstudien har kommunen inte bara plockat fram det gamla Albogaprojektet igen, utan jämfört Alboga med Storängen/Vikingen, Broby och olika lösningar vid befintliga skolor. Slutsatsen blev återigen att Alboga är det starkaste alternativet.
För mig är det en viktig skillnad. Vi återupptar inte bara ett gammalt projekt och låtsas som att invändningarna från 2020 aldrig fanns. Vi har gjort om prövningen med dagens förutsättningar och dagens kunskap – och kommit fram till Alboga igen – och våra tjänstepersoner är tydliga med att de bedömer att dessa utmaningar kommer att gå att lösa. Det betyder att hämtning och lämning, skolskjutsar, parkering, leveranser och säkra gång- och cykelpassager måste planeras ordentligt.
Varför kan vi inte bara fortsätta använda Bergaskolan?
En renovering av Bergaskolan skulle kräva en fullskalig evakuering av skolan under byggtiden, minst två år. Vi pratar tiotals miljoner i kostnad för det om vi skulle hyra paviljonger för att lösa det. Vi vet inte ännu om och isåfall hur mycket billigare renoveringen av Bergahuset skulle än att bygga en ny skolbyggnad av motsvarande storlek – men evakueringskostnaden äter upp en stor del eller hela det utrymmet.
Vi pratar inte heller om att bara renovera Bergahuset, i dag ryms inte ens hälften av skolans verksamhet i Bergahuset. Även om vi också skulle renovera Brunnslasarettet och räkna den ytan, skulle det inte räcka varken för en en-parallellig eller två-parallellig lösning. Det innebär att en helt ny skolbyggnad med kök, matsal, ev idrottshall, specialsalar, fritidshem med mera skulle behöva byggas på området. Det är i dagsläget tveksamt om det skulle vara möjligt med gällande detaljplan och att ändra detaljplanen skulle ta tid och vara kostsamt.
Även om Bergahuset skulle renoveras så med tanke på hur byggnaden är utformad skulle den inte ge möjlighet till en modern lärmiljö. Väggarna begränsar möjligheten att utforma klassrum och grupprum på ett bra sätt. I dagsläget rymmer t.ex. inte förvaring till eleverna då de får ha klädskåp i källaren. Det finns också kraftiga tillgänglighetsproblem. Om ytorna skulle vara tillräckliga för egna kapprum, klassrum och grupprum så skulle antalet klassrum dessutom kraftigt minska, vilket skulle medföra ännu större tillbyggnad. Även kök och matsal är för små och eventuell yta för fritidshem obefintlig.
Friytan, det vill säga ytan som eleverna kan vistas på utomhus, är liten. Cirka en tredjedel av rekommendationen. Även om det inte är ett krav och det är inte alltid möjligt att komma upp i rekommenderad yta, samt även om antalet elever skulle minskas till häflten, så är avvikelsen stor. Det bedöms också svårt att med redan befintlig brist på yta också säkerställa solskydd för med exempelvis träd eller annat, då ytan skulle bli ännu mer reducerad.
Dessutom finns stora problem med trafiken i området. Så sammanfattningsvis, frågan om att renovera Bergaskolan har vänts och vridits på flera gångar. Förutsättningarna från 2015 har förändrats så mycket att idén nu längre inte är aktuell. Förslaget är att istället omvandla området till bostäder, det tror jag kan bli mycket bra.
Vad är en konceptskola – och varför pratar kommunen om det?
En konceptskola är i korthet en skolbyggnad som bygger på en redan utvecklad och prövad modell, i stället för att allt ritas från grunden för just Söderköping.
Det är den lösning som förstudien rekommenderar. Skälet är framför allt tid och kostnad. Det betyder inte att man ställer ned exakt samma hus oavsett plats, men man återanvänder beprövade lösningar och minskar mängden specialprojektering.
Jag tycker att det är sunt. En skola behöver vara bra, hållbar och funktionell. Den behöver inte vara ett arkitektoniskt prestigeprojekt där vi uppfinner varje korridor på nytt.
Den nya förskolan i Mogata är en sådan konceptbyggnad, som är väldigt uppskattad av både personal och elever.
Vad är det egentligen som ska byggas?
Inriktningen är en tvåparallellig F–6-skola för cirka 420 barn och omkring 50 medarbetare. Det ska också finnas en fullstor idrottshall.
För att få plats med tillräcklig skolgård, dagvattenlösningar och framtida utbyggnad behöver skolan enligt underlaget byggas i minst två plan. Skolan ska dessutom kunna fungera som en trygghetspunkt vid samhällsstörningar.
Vad händer med SOK-stugan och friluftsområdet?
Här tycker jag att man ska vara rak: området påverkas. Gång- och löparspår kommer delvis att behöva dras om (ca 200 m) och viss skog behöver tas i anspråk för byggnader och andra hårdgjorda ytor.
Men det betyder inte att friluftsområdet försvinner. Förstudien beskriver uttryckligen närheten till Kottebanan, utegymmet, motionsspåren och skogen som en tillgång. Kottebanan, utegymmet och den öppna gräsytan framför parkeringen/SOK-stugan kommer bevaras och ligger utanför skolområdet. Intrång får heller inte ske på Östgötaleden och träd bör bevaras både längs Albogaleden och inom skolområdet.
Min ambition är att vi ska hålla fast vid den ursprungliga tanken om ”en skola i skogen” och ”skogen i skolan” så långt det är möjligt.
Blir inte en skola ett hot mot friluftslivet?
Den kommer att förändra området. Men jag tror samtidigt att den kan stärka användningen av det.
En skola med idrottshall intill motionsspår, skog, Kottebana och utegym skapar möjligheter till mer rörelse under skoldagen. Idrottshallen kan användas av föreningslivet på kvällar och helger. Fler människor rör sig i området under större del av dygnet.
Fler omklädningsrum, idrottshall och kök/matsal gör att området kan användas för större evenemang och tävlingar.
Det är precis den typen av samnyttjande jag gärna ser mer av i kommunen. Men det förutsätter förstås att vi planerar spår, naturmiljö och skolområde med respekt för de verksamheter som redan finns där.
Har andra platser verkligen utretts?
Ja. Förstudien prövade Alboga, Storängen/Vikingen och Broby, men också möjligheten att bygga ut vid befintliga skolor.
Storängen/Vikingen (nuvarande hundrastgården) har flera styrkor – bland närhet till idrott och redan befintlig parkering – men där finns också risker kring trafik, markförhållanden, utrymme, dagvatten och en hög koncentration av skolor till samma del av centralorten. Broby och förtätningsalternativen har i sin tur andra begränsningar, bland annat yta, detaljplan, arkeologi och svårigheten att skapa tillräcklig kapacitet.
Det betyder inte att Alboga är en plats utan nackdelar. Det betyder att när alternativen vägts samman har Alboga bedömts vara det starkaste.
Vad kommer skolan att kosta?
Förstudien från 2025 räknade med ungefär 121 miljoner kronor för en tvåparallellig konceptskola och omkring 39 miljoner för en fullstor idrottshall, alltså totalt cirka 160 miljoner kronor. Därutöver uppskattades åtgärderna för att hålla Bergaskolan fungerande under övergångstiden till cirka 9,6 miljoner kronor.
Det är stora pengar. Det ska man inte försöka prata bort.
Men kalkylen är också just en kalkyl från ett tidigt skede. Slutlig kostnad beror på projektering, marknadsläge, upphandling och vilka lösningar som väljs. Kostnader för att iordningsställa marken ingår inte heller.
För mig är det viktiga att jämföra hela alternativ med varandra. Att inte bygga en ny skola betyder inte att kostnaden blir noll. Bergaskolan behöver fortsatt underhåll och anpassningar, tillfälliga lokaler kostar pengar och förr eller senare måste en permanent lösning ändå finnas.
Kan man inte göra kommunhuset till skola i stället?
Den idén har funnits länge och nämns också bland de tidigare utredningar som förstudien gått igenom.
Jag tycker att alternativa idéer ska bedömas sakligt. Men en kommunhuslösning måste då jämföras som ett komplett alternativ: ombyggnad till skola, skolgård, trafik, idrott, måltider och elevhälsa – plus kostnaden för att flytta kommunens verksamheter och skapa nya ändamålsenliga lokaler för dem.
Det är arbetsplatser för ca 100 personer, inklusive verksamhetslokaler, som ska ersättas. Om tanken är en rockad så måste ju antingen Bergaskolans verksamhet evakueras, eller kommunhusets, under den tid som renoveringen pågår. Bara kommunhusets yta räcker heller inte – en rejäl tillbyggnad skulle behöva till – något som inte ryms i gällande detaljplan. Dessutom skulle även kök och matsal behövas byggas ut, liksom Sporthallen Vikingen.
Det räcker alltså inte att konstatera att kommunen redan äger en stor byggnad. Frågan är om hela kedjan blir bättre och billigare, och gå snabbare, än att bygga en skola på en ny icke anspråkstagen plats som kan planeras från början för skoländamål. Min bedömning är fortfarande att Alboga är det starkare alternativet.
Är allt redan bestämt?
Nej. Riktningen är beslutad, men detaljplanen är inte färdig.
Det är i detaljplanearbetet som frågor om exakt placering, trafiklösningar, parkering, dagvatten, friytor, naturmark och andra detaljer ska bearbetas. Det finns redan ett stort antal genomförda utredningar – bland annat om arkeologi, dagvatten, geoteknik, naturvärden, trafikbuller och trafik – men kompletteringar kan behövas.
Det är alltså fullt möjligt att både säga ”vi vill bygga skolan i Alboga” och samtidigt vara öppen för att planförslaget behöver förändras för att bli bättre.
Kommer andra skolor att läggas ned när skolan i Alboga öppnar?
Den nya skolan planeras i första hand som ersättning för Bergaskolan. Beslutet om Alboga är därför inte i sig ett beslut om att lägga ned någon annan skola.
Däremot vore det oseriöst av mig att lova att Söderköpings skolstruktur aldrig kommer att förändras. Elevantal, ekonomi, byggnaders skick och var människor bor förändras över tid.
Men sådana beslut ska fattas utifrån sina egna underlag. De ska inte smygas in bakvägen som en dold följd av den nya skolan.
Så vad är min slutsats?
Ju mer jag tänker, desto mindre tycker jag att frågan handlar om huruvida Alboga är en perfekt plats. Någon sådan plats finns förmodligen inte.
Frågan är i stället vilken lösning som sammantaget är bäst när man väger ihop barnens lärmiljö, skolans funktion, ekonomi, trafik, natur, friluftsliv och Söderköpings långsiktiga utveckling.
Efter flera omgångar av utredningar har Alboga kommit ut som det starkaste alternativet. Jag tycker att vi ska ta det på allvar.
Det betyder inte att varje invändning ska avfärdas. Tvärtom. Trafiken ska lösas. VA-kapaciteten ska säkerställas. Naturintrånget ska begränsas. Motionsspåren ska fungera. Kostnaderna ska hållas nere. Och Bergaskolans elever och personal ska ha en så bra miljö som möjligt under tiden.
Men jag tycker också att vi efter alla dessa år måste våga skilja mellan problem som ska lösas och problem som gör ett projekt omöjligt.
För mig är en ny skola i Alboga fortfarande en långsiktig lösning på ett problem som varit tillfälligt alldeles för länge.
Jag fyller gärna på den här sidan med fler frågor. Är det något om den nya skolan, Bergaskolan, trafiken, VA-frågan eller friluftsområdet som du tycker saknas? Hör gärna av dig.
Leave a Reply