Gevings grubblerier

Sitter på bussen hem efter ett dygn i Stockholm med landets valledare och andra nyckelpersoner i valrörelsen. Har funderat en del under helgen på likheter och skillnader med tidigare valrörelser jag upplevt, detta är min tredje som valledare (exkl kyrko- och EU-parlamentsval), men det senaste var 2014, så det är en del vatten som flutit under broarna.

Det är såklart en del skillnader. Sverigedemokraterna är en mycket mer tydlig politisk kraft än då, som växt sig mycket starkare – delvis på Moderaternas bekostnad. Sociala medier, och debattklimatet där, är helt annorlunda – vi slåss betydligt mer om utrymmet vilket i vissa delar har lett till ett mer ytligt och polariserande innehåll – det krävs för att sticka ut. De traditionella mediernas roll har minskat.

Några likheter finns förstås också. Det personliga samtalet är nyckeln. Det är stort fokus på att möta väljarna där de är, till exempel med dörrknackning. En annan viktig faktor som är lika – behovet av självförtroende. Det har alltid har varit min käpphäst i valrörelsen lokalt och som gjorde mest skillnad i 2014 då vi gjorde ett kanonval lokalt – vi måste tro på vår politik och på vårt parti. Bra opinionssiffror hjälper så klart, men vi måste själva våga ta plats och stå kvar.

Det självförtroendet fanns inte riktigt 2010, men det fanns 2014. Både lokalt och nationellt. Och jag känner att det finns nu också, eller i vartfall är på god väg. Det bådar gott, men mycket hårt arbete återstår!